Att springa tusingar

Jag var ute och sprang tusingar på förmiddagen. Det är ett klassiskt intervallpass för löpare och det bygger både styrka och uthållighet i kroppen. När du har kommit igång med löpning ordentligt och springer tre gånger i veckan som rutin, då är det dags att börja springa intervaller.
Tusingar är precis som namnet antyder intervaller som är 1000 meter långa. Du bör springa dem i ett tempo som är 
   
   

Veckans fredagsfys- gå ut!

Den här veckan handlar fredagsfysen om att vara ute. Jag tycker ni ska sikta in er på en träningsform ni är vana vid, som er kropp tycker om, och ge er ut på ett härligt långpass.

 

Cykla, spring, promenera, åk rullskidor. 1-1,5 timme håller vi på och intensiteten ska vara ganska måttlig, nu handlar det om att varva ner efter veckan, kliva in i helgen med nya krafter och kunna njuta av fredagsmiddagen i lugn och ro, utan att fortfarande fundera på det sista ni gjorde på jobbet.

 

Rensa huvudet. Trevlig fredag!

 

 

 

Själv valde jag cykeln, lite drygt två timmar i lagom tempo. Okej, ganska fort gick det emellanåt när jag fick lite feeling men jag försökte tänka fredagsmys på den här veckans fredagsfys. 

En social ensamvarg

Under min löprunda igår hände det som ganska ofta händer. Huvudet satte igång en hel ocean av tankar som virvlade runt, mestadels skapade ett kaos i huvudet men emellanåt också faktiskt lyckades skapa ett sammanhang. Jag tänkte på mig själv som person kontra mig som mitt företag och min verksamhet. Vad jag utstrålar på jobbet och hur det faktiskt avspeglar hur jag är som person privat också.

 

Jag jobbar ihop med människor med väldigt olika personligheter. Jag märker att jag jobbar allra bäst med de som är väldigt lika mig samtidigt som de är väldigt olika. Som drivs av passion och mod men som ser livet betydligt ljusare än jag gör. Inte så att jag är en deppig person, absolut inte, men jag är ganska allvarlig. Jag pratar eftertänksamt, jag uttalar mig inte i frågor jag inte vet något om. Jag är alltid väl förberedd, påläst och noggrann men jag är inte den som brister ut i ett illtjut av lycka om jag träffar någon jag inte sett på länge. Snarare är jag den som ger en lång och varm kram som jag verkligen menar.

 

De jag jobbar bäst med är riktiga solstrålar, det bubblar om dem, de utstrålar livsglädje, energi och lycka! De kompletterar mig väldigt bra och vi gör oftast väldigt framgångsrika projekt tillsammans.

 

Ibland känner jag mig som en social ensamvarg. Som har valt ett jobb där jag träffar många människor men också sitter många timmar ensam vid min dator. Som njuter av tystnad och allra helst spenderar en ledig dag ensam, i mysbrallor och med den största tekoppen ni nånsin sett i handen.  Ibland kan jag nästan känna mig allergisk mot människor. Min träning blir min fristad där jag oftast njuter av min ensamhet, att springa i skogen, promenera vid havet, frusta och stånka helt själv i ett öde gym osv. Får jag den biten så njuter jag mer av den andra biten, den där jag tränar ihop med folk som älskar det lika mycket som jag, där jag föreläser passionerat om det jag älskar, jag pratar med hela kroppen, gestikulerar och grimaserar. Jag pratar högt och med en djup röst, tystnar ofta för att fundera och välja rätt ord.

 

Den som beskriver mig säger aldrig ord som ”sprudlande” eller ”glädjespridare”. Den säger snarare ”målmedveten”, ”noggrann” eller ”hängiven”. ”Kunnig” hör jag också ofta.

 

Jag tänker att det är sån här jag är och att det är det som gör mig unik. Människor tar mig på allvar, lyssnar och har förtroende för det jag gör. Ihop med mina sprudlande kollegor levererar jag events, föreläsningar och inspirationspass av väldigt hög kvalitet. Det är mitt framgångsrecept.